Dag Tolv: Terränghoppning i Westernsadel!

Jaa, om man kan uttrycka sig så här: Dagens ridtur var inte planerad efter utrustningen!
Planerat är det så att Lollo (kanske) ska ta över Lovis för hon vill inte ut och tävla/träna utan mest rida hemma och träna ibland och så säljer vi Aragon och köper ett halvblod till mig som verkligen vill komma ut!
Ingeting som är bestämt, utan kom som ett förslag av mamma idag under middagen då vi spånade om framtiden!
Lollo klagade då på att Lovis var slö och tråkig (tråkig är då att hon gör allt man ber om, en riktig läromästare!) och nu när hon blivit matad med halv liter havre ett halvår och i bra kondition så har damen fått en hel del egna idéer om vad man kan bli rädd för (vind bland trädgrenar är farlig och människor i skogen är läbbigt värre!) Så sagt och gjort böt vi ponny idag, Lollo på Lovis i hoppsadeln och jag på Aragon i westernsadel (då Albionen är bortrest till imorgon!) red vi ut med Fia-lotta och Rocky på en runda som vi kallar "2 timmars rundan" då den logiskt nog tar 2 timmar i runda svängar att komma runt... Och på rundan är det en ca 500m lång stig/gräsväg i ett granplantering med en massa träd som fallit över vägen!
Kul! Om det inte varit så att jag red i westernsadel och på en unghäst som tar i för kung och fosterland över hinder! Tur att stigbyglarna var lite korta så jag kunde stå upp hela vägen ;)
Med en hand på sadelknoppen och en om tyglarna tog jag och Aragon oss igenom banan med adrenalinet pumpandes blodet på båda!
Och det hela hade varit en helt ofarlig tur för Lovis om vi inte hade mött en människa mitt i skogen m en kamera runt halsen! Rocky och Aragon som bara är 6 år tyckte att det var det normalaste i världen, men inte Lovis på 13...
Neej, det var det läskigaste i världen ;) Hon såg ut som hon sett en älg.